2011/04/28

Daterat 25/10-10 00:40

Vi ligger på mitt golv under ett blågrönt skynke med guldprickar på. Jag minns inte vad vi sa längre men jag minns att det var magiskt. Tillslut somnade vi i min säng, nära. Jag minns hur jag vaknade till och att du mötte min blick i den trötta dimman. Jag minns din lena rygg. Draken. Den där ryggen man vill sträcka ut handen och röra vid. Någon gång under himmelsängen tar du min hand i din utan ett ord. Len hud som möter min. Vi somnar så och när jag vaknar håller du fortfarande min hand i din. Du är så fin med drakryggen och dina mörkbruna lockar bland mina vita lakan. Du är en fin vän Anton och jag saknar dig.
Antie

2011/04/27

Glödlampan stirrar som ett blint öga och klockan tickar som en hård påminnelse om att tiden inte står still. Jag önskar du var här.

2011/04/20





01:49

Jag tänker på vad jag ska säga dig om du vaknar och ser mig i mina tårar, för jag har absolut inget svar.

2011/04/14

Hon har perfekt blek hy, nästan som mjölk. När man rör vid hennes bara hud är det som att ta på den där mjuka och varma tröjan. Huden är så len att den knappt känns under dina fingrar. Hennes ansikte pryds av två havsblåa ögon med en mörkare ring runt om. De är ofta fundersamma och sorgsna, men också kloka och varma. Man glömmer bort att andas för en liten stund när hon ser en rakt i ögonen. Håret ligger symmetriskt runt hennes ansikte, som en ram. Det är ljust ljust blont, nästan vitt och når henne precis innan axlarna. Hon är kortare än mig och har nog alltid varit det. När vi kramas är jag precis ett huvud längre och kan perfekt vila hakan där hennes hår delar sig i en mittbena. Hon har varit min bästa vän sedan lågstadiet och är en människa jag har att tacka för så mycket.
Emma, du är så fin att det gör ont.

2011/04/12

Goin' home

När du kramar mig bakifrån, lägger hakan på min axel och ler mot mig i badrumsspegeln känns det som att jag aldrig varit såhär säker på någonting förut som jag är med dig.

2011/04/07

Önskar kreativiteten kunde sluta ta semester..