2011/04/14

Hon har perfekt blek hy, nästan som mjölk. När man rör vid hennes bara hud är det som att ta på den där mjuka och varma tröjan. Huden är så len att den knappt känns under dina fingrar. Hennes ansikte pryds av två havsblåa ögon med en mörkare ring runt om. De är ofta fundersamma och sorgsna, men också kloka och varma. Man glömmer bort att andas för en liten stund när hon ser en rakt i ögonen. Håret ligger symmetriskt runt hennes ansikte, som en ram. Det är ljust ljust blont, nästan vitt och når henne precis innan axlarna. Hon är kortare än mig och har nog alltid varit det. När vi kramas är jag precis ett huvud längre och kan perfekt vila hakan där hennes hår delar sig i en mittbena. Hon har varit min bästa vän sedan lågstadiet och är en människa jag har att tacka för så mycket.
Emma, du är så fin att det gör ont.

2 comments:

Emma said...

AH! Så himla fint att jag inte vet vad jag ska göraaaaaaafhghjff. Gud, du är bäst PUSS

Frida said...

<333333333333333333333333333333333333333333333333333