2011/04/28

Daterat 25/10-10 00:40

Vi ligger på mitt golv under ett blågrönt skynke med guldprickar på. Jag minns inte vad vi sa längre men jag minns att det var magiskt. Tillslut somnade vi i min säng, nära. Jag minns hur jag vaknade till och att du mötte min blick i den trötta dimman. Jag minns din lena rygg. Draken. Den där ryggen man vill sträcka ut handen och röra vid. Någon gång under himmelsängen tar du min hand i din utan ett ord. Len hud som möter min. Vi somnar så och när jag vaknar håller du fortfarande min hand i din. Du är så fin med drakryggen och dina mörkbruna lockar bland mina vita lakan. Du är en fin vän Anton och jag saknar dig.
Antie

No comments: