2009/02/08

you're gone, come back

Jag hade en dröm så lycklig, så omöjlig, att jag aldrig hade velat vakna. Men vaknar gör vi alltid, och nu önskar jag att jag kunde bränna bort minnet av drömmen. Att jag kunde slita ut mitt hjärta för att slippa känna. Nu vet jag precis hur Bella kände sig när hon vaknade gråtandes ur sin dröm om Edward, förtvivlad. Enda skillnaden är att han älskar henne och att han är hennes. Påmind om min saknad, efter någon som aldrig kommer tillbaka, önskar jag att jag aldrig mer kommer drömma.

1 comment:

Anton said...

drömmar är så jobbiga.. jag vaknar alltid av lättnad för ja drömmer bara mardrömmar numera