2008/12/08

vaggvisa för flyktbenägna

Jag önskar att jag kunde springa till världens ände, men det finns inget slut eller hur? Känns som det var ett år sen jag låg och räknade dina födelsemärken och sa: äntligen har jag hittat någon som har fler än mig. Och gud vad jag tyckte vi passade ihop. Känns som en evighet sen du skrev att du var kär i en ängel. Allt det där pratet, som även nu gör mig alldeles varm och skakig var bara lögn. När du blundar från det som hänt, när du glömmer det vi sagt det är då det svider som mest. Gör allt för att jag själv ska få glömma, som att tänka på att få springa till världens ände för där finns inte du mer.

No comments: