2008/11/06

mellansnack

Efter att ha köat i 3,5 timmar hände det. Och nu efteråt fattar jag inte vad som hänt. Kommer knappt ihåg vad jag sa eller vad jag tänkte. Efter vad som kändes som en sekund var allt över och hela jag skakade. Fanns så mycket att säga, så många tankar som inte kan sättas på papper. Men ändå så var jag helt tom och det slog mig att de förstod det. Låt mig behålla det här det kan väl jag vara värd? Hej då igen, kan inte vänta tills nästa gång.





2 comments:

frida said...

alltså åh, dom är ju så himla fina! synd att man aldrig kommer på något bra att säga till dom (eller så gör man det, men när man väl står där framför dom så försvinner precis allt). du är också väldigt fin precis som dom och jag tror att jag såg dig på signeringen men jag är så himla tankspridd och ser aldrig riktigt folk. du får hemskt jättegärna komma fram för jag vill gärna krama om dig lite och så. puss, söta du!

Annie Jensen said...

man har tänkt ut något riktigt djupt och fint att säga men ja som sagt, väl där så finns det inte luft nog att ens andas. förstår inte hur några gamla (fina) män kan göra en så förlamad. nu kommer jag verkligen sova gott, du och dina fina ord och ditt fina hår och ja hela du verkar väldigt fin! ska finna modet till nästa gång. (kanske gör du mig lite förlamad med?) puss